Född: 26.12.1934 i Kronoby
Bosatt i Jakobstad 
Har verkat som jordbrukare, skolgångsbiträde och vårdare av utvecklingsstörda
Familj: fyra barn, sex barnbarn

Hobbies: att skriva, läsa både ensam och inför publik, porslinsmålning, trädgård m.m.
Medlem i Tondiktarna rf, Mellersta Österbottens Präntare rf, Svenska Österbottens Litteraturförening rf

Författaren berättar:

"Att skriva har alltid intresserat mig. Redan i skolan var uppsatsskrivning mitt käraste ämne. I ungdomen skrev jag kärleksdikter. Då anade jag inte att jag senare i livet skulle skriva sorgens och saknadens dikter.

Min egentliga författarbana började från kris. Inom en kort tid förlorade jag min man, min mor, och min enda bror.Tankarna föddes och formades. Dikterna föddes av sorg och längtan. Mina böcker ger uttryck för allt.Från ett liv av förluster har jag vandrat med orden. De har hjälpt genom de svåra åren. Varje dag är dikten en vägvisare.

Författarens arbete är ofta ensamt. Därför har jag valt att inte säga nej till olika träffar med likasinnade. Mellersta Österbotten betyder mycket för mig. Vänner från olika språkgrupper intresserar.

Produktion

Nära Minnen: dikter. Tondiktarna 1993
Tyst är att gå: dikter. Församlingsförbundet 1995
...Och ändå fortsatte vandringen: dikter. Smedsen 2002
Av längtan föds blommor 2003
Bland minnen jag är rik 2005
Berörd av en sång. 2006

Medverkat i flera antologier:
Sanalähteitä - Ordkällor 1991
Nya julsånger 1994
Sanat-Skrivet 1989-1997
Skrivartidning 1989
AD LUCEM, Finlands kristliga studentförbunds tidning
Skrivit för olika tidningar t.ex. Kyrkpressen, Jakobstads Tidning, Österbottningen, Vasabladet o.s.v

Jag har bundit sommarbuketten,
ordnat blommorna som livet.
Det var vår när tussilagon
slog ut sin sol.
Jag hörde blåklockan ringa till högtid.
Jag sövdes av konvaljens drömmar.
Prästkragens kommer,kommer ej.
Blåklint med rågax i skördetid.
Jag böjde knä vid skogsstjärnans vita altare.
Förnimmande toner från evighetens sommaräng.
(ur Nära minnen)

När jag lämnat frågorna,
fanns en bit av himlen kvar.
Aldrig skall jag glömma
den hand som bar mig.
Dagar av trötthet försvann,
När Kristusbilden tog form.
Det kors som jordlivet bar,
strålade av ljus.
(ur Tyst är att gå)