 Författaren
berättar
"Rotlösheten
kan botas endast genom att man är förankrad i ett landskap och i ett
sammanhang. Jag är förankrad i ett landskap nära havet och slätten.
Den litterära jordmånen i Österbotten har alltid varit generös och väktkraftig
med långa traditioner. Landskapet färgar sina invånare. Jag är ett med
slätten och havet.
Ordet som
uttrycksform har alltid intresserat mig. I tidiga tonår skrev jag mina första
dikter. Trevande och valhänta försök att gestalta inre landskap. Formen
skulle idag vara annorlunda men tematiken måhända densamma.
För mig har
skrivandet i första hand en terapeutisk funktion. Det är en slags
ventilationskanal. Ett sätt att möta och uthärda verkligheten. I
ordkonsten finns en utmaning. Jag skulle vilja skriva det som inte låter
sig skrivas. Det som är bortom orden. Jag skulle vilja lyfta fram och
gestalta de djupaste och mest okända skikten i psyket och känslan.
Skrivandet är att söka vägar, en dynamisk livsprocess.
Författandet är
kontaktsökande. Att sända ut signaler i hopp om att någon hör i det
som ibland kan upplevas som kosmisk ensamhet. Att tala om det privata så
att det blir allmängiltigt. Författaren är ensam i sitt arbete. Det sägs
att det är bland det ensammaste av alla yrken. Att skriva är på ett vis
ett avklädande för orden avslöjar dig samtidigt som de bekräftar dig."
Gunnar Björling har
sagt något väsentligt: "Dikt är en inbjudan till livets färd.
Kanhända ett rop till den som hör."
Produktion
Sekunder av
klarhet,dikter. Författarnas
Andelslag, 1976
Intill Dig, dikter. Författarnas Andelslag, 1980
Dagar av blod och eld, dikter. Författarnas Andelslag,
1983
Lyxrestaurangen, dikter. Författarnas Andelslag 1986
Övergivna rum, prosaminiatyrer. Författarnas Andelslag
1989
De mörka floderna, fragment. Författarnas Andelslag
1992
I mörkret skyddad av ljus, personporträtt från hospitalet i Cronoby. Sahlgrens
1998
Nådens långa natt: en berättelse för åtta röster. Sahlgrens
2002
Ingen ro hade mitt hjerta: prästen Timotheus Wahlbergs dagböcker
1818-1829/redigerad och med förord av Lolan Björkman, Sahlgrens 2004
Diktarkatten i Kronoby: Kronoby socken 400 år 1607-2007. Kronoby
hembygdsförening 2007
Medverkat i följande
antologier:
Ordsnickarglädje, dikter. Författarnas Andelslag, 1974,
Lyrisk kalender, dikter. Författarnas Andelslag, 1975
I alla sammanhang. dikter, red.Hjalmar o Viola Krokfors. Schildts, 1980
Om din värld skulle rämna, noveller. Folkpensionsanstalten, 1983
Pendel, Författarnas Andelslags jubileumsantologi, medred. 1988
Ung lyrik, kassett utgiven av Finlands Svenska Författareförening när
de firade 75 år, producent: Östen Engström 1994
Pris och stipendier
1986 Tegengrenmedaljen som
utdelas av Svenska Österbottens litteraturförening för en ung österbottnisk
lyriker
1995 Choreuspriset av Olof och Siri Granholms stiftelse för den österbottniska
litteraturen.
Stipendier i olika repriser för litterär verksamhet av bl.a. Finlands
Svenska Författareförening, Svenska Kulturfonden, Österbottniska
kulturfonden, Vasa länskonstkommission, Undervisningsministeriet och
staden Jakobstad.
Jag har träffat en underlig
fågel.
Den sjunger inte med sin spända strupe
den sjunger med sina klara vädjande
ögon
och dess tysta sång har gett mig liv och stillat min starka hunger.
Jag har träffat en underlig fågel
som visat mig vägen hem
när jag vandrat
genom dessa landskap av förtvivlan
(Ur Lyxrestaurangen 1986)
Större estrader
Den som är fångad i svårmodet behöver
större estrader än det självbespeglande egots rum. Han måste söka
rymd och vidder att sikta mot när språnget är färdigt att tas.
Härfinns en lisa i landskapet. Här är slätten vid och himlen hög. Här
finns havet och mörka skogar, som i varsam tystnad omsluter den som är
mycket trött.
(Ur Övergivna rum 1989)
Det talas om en frälsare och en barmhärtighet
dit du kan fly. När du är söndervärkt av förtvivlan och just innan mörkret
skall sluka dig drabbar dig hans kärlek.
(Ur De mörka floderna 1992)
För varje sten som ställs framför
mig samlar jag krafter till ett överskridande. Jag saknar landmärken men
styr efter stjärnorna. Så enkelt är det att vara människa.
(Ur De mörka floderna. 1992)
Bara den som vandrat i öknarna kan längta
efter källor. Bara den som irrat i ångestens kaos kan välsigna lugnet.
Endast den som hjälplös legat nedanför vanmaktens stup kan utan skräck
lyfta blicken uppåt och gripas av en ny längtan när barmhärtighetens fåglar
fäller ut sina mjuka vingar.
(Ur De mörka floderna 1992)
|
