 |
Jubileumsdikt :
Fiktiv framtids- och samtidsvy ur Anders Chydenius'
perspektiv
Ut ur historiens kollektiva
minne
stiger en välbekant gestalt, klädd i kaftan och linne
Han knackar på vår dörr
och undrar blott försynt om allt i Gamble Carleby
och Karleby kan synas liksom förr
Som om hans tid ej ännu var förrunnen
han tar ur sitt förråd i visdomsbrunnen
Och vi i sena tiden lyssnar för vår del
tilI vad han funnit, sparat, skrivit
för att vi ska handla vist och inte göra fel
Anders suckar: "Vilket myller!" när staden fyller tre hundra
och sjuttio och fem
och några bland de många undrar: "Anders, vem?"
Men Anders frågar oss i Gamble Carleby och Karleby:
"Står ni rycken, håller er fasad att granska
eller far ni Coccoliter skamsna
med huvudet som strutsen ner i kustens sand?"
Vi svarar: "Tja, trots många framsteg blir det depression ibland
Förgångna är förvisso dofterna av tjära och närapå den fräna
lukten utav skinn
Utan arbete och utan möjlighet att lära
yrke eller färdigheter lever många dessa tider
Men vem kunde tänka sig att vad det lider
de som förr väl inte aktats värda nu brer ut sin trygghet likväl som
de lärda
Och skrattet som bär humorns prägel
är numera för såväl rik som arm en spegel"
Så säger vi till Anders vid vårt jubileum
Och där han går intill sitt Institut och sitt museum,
vandrar bredvid trygga prästgårdshemmet
funderar han och undrar över denna tid
Har livet här i staden blivit bättre?
Har historiens ekvation månntro gått ut till slut?
Så jämnt som fäderna i varje tid har räknat ut?
Det är ej kläderna och inte heller snillet
som gör en trakt begärlig, inte heller gillet
i vare sig liberalism eller marxism
För varje ny generation måste det goda nog definieras
med avstamp i vår tro och vår kultur ånyo eftersträvas
Väl nöjd med utsikt över djupa hamnen
tar Anders vår tids stad i stora famnen
Att konsten blommar och musiken klingar
till märkesmannen glädje bringar
Gå fridsamt hem till din historia, Anders
Här är trots många om och men en solskensgloria kring denna underbara
gåva
att staden Gamble Carleby och Karleby ännu till de sina vågar lova:
här är och här förblir ert eget vackra hem
Kaj Hedman 1995
till början |
|
