Situationen i övriga Norden

Åbosällskapet var av allt att döma det första av de finländska läsesällskapen, och som dess närmaste förebild angav Porthan i det ovan citerade brevet läsesällskapet i Uppsala. Detta var icke mycket äldre: det hade stiftats i början av år 1798 och kort därpå bekantgjorts för en större allmänhet genom en notis i Silverstolpes Journal för svensk litteratur, som samtidigt avtryckte sällskapets detaljerade "Reglor". Enligt dessa var det uteslutande inriktat på att för subskribenterna, som uppgingo till icke mindre än 120, i en särskild lokal tillhandahålla såväl svenska som utländska tidningar och tidskrifter och att därmed "ersätta en brist, som ej kunnat fyllas af det Academiska Bibliothekets alltför knappa tillgångar"; inköp av annan litteratur än den periodiska hörde däremot tydligen ej till programmet.

Sällskapet stod i begynnelsen även formellt i nära förbindelse med universitetet, vars konsistorium lät i sällskapets läsrum framlägga alla de journaler, som tidigare hållits enbart för konsistoriets medlemmar, och därutöver beviljade ett anslag ur bibliotekskassan mot villkor att sällskapets samtliga tidningar och tidskrifter vid årets slut skulle tillfalla universitetsbiblioteket.

Denna ordning ägde dock bestånd blott ett par år och sällskapet verkade därefter som en helt privat sammanslutning ända till år 1824, då det på initiativ av Erik Gustav Geijer, vid denna tid en av dess ledande personligheter, åter knöts närmare till universitetet, tilldelades ett regelbundet bidrag och fick nya, av konsistoriet fastställda stadgar, enligt vilka det var att anse som en Utgrening af det Akademiska Bibliotheket

I den ovannämnda notisen i Journal för svensk litteratur 1798 hette det om Uppsalasällskapet, att inrättningen "torde så mycket mera förtjena upmärksamhet, som den lärer vara den första eller en ibland de första i sit slag i vårt land." Begränsningen av uttalandet var i själva verket motiverad. Redan den 11 jan. 1796 hade i Karskrona bildats ett läsesällskap, som två år senare tryckte sin första katalog och med tiden kom att förfoga över en boksamling på icke mindre än 10,000 band, vilken ännu i våra dagar finnes bevarad i sin helhet som en del av stadens läroverksbibliotek. Måhända var det också ett läsesällskap och icke ett vanligt lånbibliotek, som gymnasielektorn Elias Daniel Björck i Göteborg avsåg, då han genom ett tryckt prospekt som åtföljde n:o 8 av ett bibliotek, "det hvar och en mot en ringa afgift kunde hafva tillgång till de nyaste och bäste Svenske, Tyske, Franske och Engleske skrifter uti historia, vitterheten, philosophien, politiken, resebeskrifningar, med flere ämnen, hvarjemte de tillförlitligaste och valdaste såväl politiska som litteraire journaler skola hållas."

Då Adolf Törneros år 1833 besökte Örebro, återsåg han den gård, i vilken han under sin tidigare vistelse i staden åren 1813-15 "nästan dagligen tillbragte någon stund, och hörde Örebroenses kanstöpa som ifrigast om Napoleons sednare dater och missöden, i en sal, som var inrymd för den tidens läsesällskap, och hade af nit för litteratur och hat mot kortspel och den så kallade Societeten, der sådant dageligen öfvades, sökt locka och tubba stadsborna till stället genom sin egen boksamling, hvilken stod der i salen i två gamla skåp, och innehöll mest gamla böcker af Fransysk litteratur." Till sin förvåning fann Törneros nu på samma plats ett nytt läsesällskap, nya böcker och ett nytt skåp. Ett par bevarade tryckta kataloger från Falun och Landskrona (1803) hänföra sig otvetydigt till läsesällskap, men i andra fall gör källornas knapphet det svårt att alltid draga en tydlig gräns mellan läsesällskapens bibliotek och de talrika samtida lånbibliotek, som av enskilda drevos i förvärvssyfte.

Till de exempel på läsesällskap, som här anförts, må slutligen fogas ett par från Danmark och Norge. I dec. 1794 utfärdade dåvarande studenten, sedermera boktryckaren Klaus Henrik Seidelin en inbjudan till invånarna i Maribo stift att bidraga med pengar eller böcker till en offentlig boksamling, som skulle verka för allmän upplysning och skänka sina låntagare god, underhållande läsning, väsentligen av dansk, men icke egentlig vetenskaplig letteratur. Föreningen "Provinsialbogsamlingen i Maribo" begynte år 1795 sin verksamhet och dess boksamling kom sedermera att bilda grundstommen i Maribo stiftsbibliotek. Då stiftelsen i köpenhamnstidningen Dagen den 25 jan. 1805 presenterades för en större allmänhet, hette det visserligen att den ännu var "den eneste i sit Slags i Danmark og Norge", men det synes icke obefogat att i detta sammanhang visa på de i litteraturen ofta omtalade läsesällskap, som den danskfödde biskop Peder Hansen under åren omkring 1800 fick till stånd i Kristiansands stift i Norge, även om dessa huvudsakligen voro inriktade på att tillgodose bygdeallmogens behov av läsning.

De anförda notiserna göra icke anspråk på fullständighet men äro tillräckligt många för att ådagalägga, att det här är fråga om en allmän företeelse, utbredd över hela Noeden.Tiden för grundläggningen är i flertalet av de ovannämnda fallen i stort sett densamma: 1790-talets sista eller 1800-talets första år, och redan de oftast sparsamma upplysningar, som stå till buds om de enskilda sällskapen och biblioteken, visa en påfallande enhetlighet t.o.m. i sådana detaljer som årsavgiftens storlek, reglerna för delägarskap och för lån till utomstående o.s.v., en enhetlighet, som knappast kan bero på tillfälligheter och som frestas oss att spana efter gemensamma förebilder. Den allmänna bakgrunden för den rörelse det utan tvivel är fråga om kan här endast antydas: å ena sidan hade upplysningstiden bildningsideal nu äntligen blivit också de borgerliga klassernas egendom, å andra sidan översvämmades bokmarknaden från och med slutet av 1700-talet av en populär litteratur, som betingades av och vädjade till starka strömningar i tiden, sentimentala borgerliga romaner, mer eller mindre exotiska reseskildringar, historiska anekdotsamlingar och biografier, på sistone också politiskt färgad samtidshistoria, utnyttjande det livliga politiska intresse, som i vida kretsar hade växt fram under franska revolutionen och Napoleonskrigen.

Övriga länder

Vanskligare är det att det bristfälliga källmaterial, som står till buds på finländsk botten, påvisa de direkta förebilderna för de nordiska läsesällskapen, och det är heller icke meningen att med efterföljande antydningar söka presentera en definitiv lösning. Besläktade företeelser framträdde i själva verket under 1700-talet på flere skilda håll. Endast delvis samma karaktär hade väl de franska cabinets de lecture, vilkas uppkomst kan ledas tillbaka ända till seklets första år men vilka först under dess senare hälft upplevde sin egentliga blomstring och bl.a.i Stockholm år 1784 fingo en avläggare i en litterär klubb, som till delägarnas förfogande, utom andra förmåner, ställde "envald Boksamling af mer än 2,000 Volumer, i åtskilliga Vetenskaper", "alle Tidnings papper, som utgifvas både i Stockholm och Landsorterne" samt "de mäst interessante Franske, Engelske, Holländske, Tyske och Danske, ja ända till Amerikanske Gasetter och Journaler", m.m. Flere beröringspunkter med våra läsesällskap företedde däremot de engelska subscription libraries, av vilka det äldsta kända grundades redan 1725 av Allan Ramsay i Edinburgh och vilka från och med 1775 uppges ha varit allmänt förekommande i England, rekryterande sin läsekrets inom de förmögnare samhällsklasserna, "the local gentry, professional men, and the more prosperous tradesmen".

Likartad karaktär ägde de amerikanska proprietary libraries (benämningen förekommer alternerande med subscription libraries), vilka med Benjamin Franklins berömda The Library company of Philadelphia, stiftat år 1731 eller 1732, såsom förebild under loppet av 1700-talet växte fram i nästan alla nordamerikanska städer av någon betydenhet och ända intill mitten av följande sekel kommo att representera den dominerande typen för allmänna bibliotek i Förenta staterna.

Överensstämmelserna mellan dessa engelsk-amerikanska företag och de nordiska läsesällskapen gälla icke endast de yttre organisationsformerna - sammanslutningar av enskilda i det direkta syftet att genom regelbundna medlemsavgifter upprätthålla boksamlingar av mer eller mindre offentlig karaktär - utan också själva programmet, som i själva verket gick ut på att skapa en helt ny kategori av bibliotek, avsedd att tillgodose ett borgerligt bildningsbehov och därmed skarpt skild från de tidigare gängse bibliotekstyperna, såväl de musealt orienterade furstliga hovbiblioteken som de vetenskapliga studie- och forskarbiblioteken.

Det livliga intresse för Amerika och amerikanska förhållanden, som under senare hälften av 1700-talet spred sig i Europa och kraftigt stimulerades genom de nordamerikanska koloniernas självständighetskamp, och den svärmiska dyrkan av frihetsvännen, statsmannen och filosofen Benjamin Franklin, som ända från frihetskriget utbrott under flere årtionde framåt fick uttryck i otaliga artiklar, notiser och anekdoter i den europeiska och icke minst den sveska pressen och litteraturen, göra det mer än sannolikt, att bland annat också Franklins skapelse, läsesällskapet i philadelphia och dess amerikanska efterföljare mer eller mindre utförligt i olika sammanhang presenterats för den samtida publiken i Europa. Man kan exmpelvis hänvisa till det fragment av Franklins självbiografi, som år 1792 utgavs i svensk översättning och därvid både vidlyftigt och välvilligt recenserades av de stockholmska tidningarna; i den "Samling af åtskilliga stycken, fragmenter och anecdoter rörande herr Benjamin Franklin", som fogats till levernesbeskrivningen, omtalades bland Franklins många nyttiga anstalter till utbredande av upplysning och kunskaper i landet hans "allmänna Bibliotheksinrättning", varvid det nämndes, att bokinköpen "betaltes af den allmänna Cassa, som formerades af den lilla utgift Ledamot af Bibiliotheks Societeten månateligen erlade, äfven som af bokhyran; ty det var tillåtit för folk utom Societeten, emot någon afgift, hyra böcker året igenom. Philadelphiska Bibliotheket täflar nu i storlek med de ansenligaste uti Europa, och är för den allmänna uplysningen af vida större nytta."

Så länge några belägg ej föreligga för att denna eller andra liknande notiser direkt inspirerat stiftarna av de nordiska läsesällskapen, måste man likväl räkna med möjligheten, att de avgörande impulserna mottagits från ett annat och närmare håll: från de tyska Lesegesellschaften, av vilka det tidigaste kända, stiftat i Stralsund, daterats till år 1779 och vilka under de följande decennierna i Tyskland fingo en sådan spridning, att de karakteriserats som "eines der bezeichnendsten Merkmale des papiernen Zeitalters." Redan det gemensamma namnet, frånsett likheterna i organisationsformer och social sammansättning, talar för ett närä samband mellan de tyska och de nordiska läsesällskapen. I varje fall kan väl läsesällskapet i Viborg förmodas ha hämtat sina impulser mer eller mindre direkt från Tyskland. Frågan om de närmaste förebilderna för de övriga måste däremot tillsvidare lämnas öppen, i väntan på ett fylligare material, belysande de anskilda uppkomst, än det som hittils framlagts.

Egendomligt nog förhåller det sig nämligen så, att oaktat hänvisningar i förbigående till de nordiska läsesällskapen eller korta omnämnanden av dem ofta anträffas i den bibliotekshistoriska litteraturen, varken företeelsen som helhet eller de enskilda sällskapen hittills synas ha gjorts till föremål för mera ingående undersökningar. Det har därför befunnits motiverat att ge den efterföljande redogörelsen för Läsesällskapet i Gamlakarleby en viss utförlighet, och detta med så mycket större skäl. då sällskapet med hänsyn till sammansättning och organisation i många avseendes kan betecknas som representativt och då dess historia uppvisar drag, som voro karakteristiska för mer än ett av de finländska läsesällskapen. Tack vare lyckliga omständigheter ha serier av sällskapets protokoll och övriga handlingar för åren 1800, 1806-30, 1833-34, 1845 och 1871, en räkenskapbok för åren 1834-47, kataloger i redaktioner från olika tidpunkter samt den största delen av bibliotekets bokbestånd bevarats till våra dagar.

till början